Britt-Marie Stålnacke – Vad säger evidensen om hur ett effektivt MMR ska se ut?

  • 24:30
Britt-Marie Stålnacke, överläkare
Smärtrehab, Neurocentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå

Den systematiska översikten från SBU 2006 med uppdatering 2010 visade att det finns måttligt starkt vetenskapligt stöd för att multimodal rehabilitering (MMR) långsiktigt ger bättre helhetseffekter (sammanvägning av resultat från de olika utfallsvariablerna) vid långvarig ryggsmärta än inga eller mindre omfattande insatser. MMR i de granskade studierna omfattade ofta en kombination av psykologiska insatser och fysisk aktivitet/träning, och pedagogiska insatser.
MMR har främst bedrivits på specialistnivå. Sedan rehabiliteringsgarantin infördes finns nu också MMR inom primärvård/närsjukvård. MMR har utvecklats för rehabilitering av patienter med stora och komplexa behov. Som stöd i att kunna urskilja vilka patienter som har behov av MMR på specialistnivå och vilka som bör delta i MMR inom primärvård utkom från SKL rapporten ”Indikation för multimodal rehabilitering vid långvarig smärta” 2011. Den tar upp patientrelaterade förutsättningar, vårdprocessrelaterade förutsättningar och vårdgivarrelaterade förutsättningar som bör vara uppfyllda inför MMR på respektive vårdnivå.

Britt-Marie Stålnacke
Överläkare vid Smärtrehab, Neurocentrum, Norrlands universitetssjukhus, Umeå
Docent vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, rehabiliteringsmedicin, Umeå universitet.

Verksamhetschef vid kliniken rehabiliteringsmedicin, Norrlands universitetssjukhus, Umeå 1998-2003
Disputerade 2004 (avhandling: Detection and outcome of mild traumatic brain injury in patients and sportsmen. Persisting symptoms, disabilities and life satisfaction in relation to S-100B, NSE and cortisol)
Har medverkat i SBU:s projektgrupp om rehabilitering vid långvarig smärta (rapport 2010)
samt vid SKL:s arbetsgrupp om Indikation för multimodal rehabilitering vid långvarig smärta.
Ingår i styrgruppen för Nationellt register över smärtrehabilitering.