Elisabeth Persson – Musculoskeletal pain rehabilitation

  • 13:25
Musculoskeletal pain rehabilitation: A one-year follow-up of occupational performance, psychosocial
functioning and disability

Elisabeth Persson, dr med vet, leg arbetsterapeut, Skånes Universitetssjukhus

I avhandlingen undersöktes förändring efter interdisciplinär smärtrehabilitering samt prediktorer för resultat och initial
hälsa. I studien ingick 500–700 patienter med långvarig smärta som genomgått rehabilitering.
I studierna bekräftades att smärtdrabbade har stora problem att klara olika vardagsaktiviteter, delvis könsspecifika.
Aktivitetsförmåga ”görande” förbättrades mest av undersökta variabler som också var fysisk (DRI) och psykosocial
funktion (MPI) samt smärthantering/coping ”tänkande”. Det finns ett samband mellan förbättrat ”görande” och god
coping efter ett år. Aktivitetsproblem visade sig olika för nack/ryggsmärta och generaliserade smärttillstånd.
Intervjubaserad klientcentrerad metod gav information om deltagarnas prioritering av deras viktigaste aktiviteter att
förändra, hur de klarade att utföra aktiviteterna och hur nöjda de var. Information om psykosocial situation, copingstrategier,
sociodemografi och fysisk funktion insamlades via självskattningsformulär. Datainsamling vid start och avslut
av rehabiliteringen samt ett år efteråt. Under programmet tränades specifika aktivitetsproblem med arbetsterapeutiska
metoder som kompensatorisk aktivitetsträning och utförandestrategier. Övrig träning var fysisk funktionsträning sjukgymnast,
KBT inriktad samtalsgrupp psykolog samt olika kunskapsförmedlande teoritillfällen av team.
Utbildningsnivå, arbetsförmåga och födelseland predicerade initial hälsa och förbättrad aktivitetsförmåga och coping
inte fysisk eller psykosocial funktion. Initial psykosocial funktion predicerade förbättrad aktivitetsförmåga. Fysisk
funktion förbättrades mindre än aktivitetsförmågan. Vilket talar för att aktivitetsstrategier kan vara lika viktiga som
funktionsträning för förbättring av prioriterade aktiviteter. Arbetsterapeutiska åtgärder med syfte att bedöma och förbättra
aktivitetsförmåga, har används i KBT-baserade smärthanteringsprogram under 40 år. Senare års forskning inom
aktivitetsvetenskap är dock lite använd inom smärtforskning och i utvärdering av teambaserad smärtrehabilitering.
Vi behöver mer kunskap om varför smärtdrabbade har problem att klara vardagsaktiviter och vad som påverkar förbättring.
Vi måste börja skilja på fysisk funktion och aktivitetsförmåga som olika fenomen och utvärdera rehabilitering
med klientcentrerade mätinstrument. Kan aktivitetsbaserade åtgärder undersökas i randomiserade behandlingsstudier?
Observationsbedömning av aktivitetsförmåga bör jämföras med resultat av självskattningsenkäter för att öka kunskap
om samband mellan smärta och aktivitetsbegränsningar.
Länk till avhandling: http://www.lu.se/lup/publication/4359166