Har vi råd med smärtpatienten?

Dr Anders Gustavsson är hälsoekonom och aktiv delägare i företaget Quantify Research som utför konsulttjänster inom privat och offentlig hälso- och sjukvård. Anders har en civilekonomexamen från handelshögskolan i Stockholm och har disputerat i hälsoekonomi vid Karolinska Institutet med inriktning på ekonomisk utvärdering av behandling av Alzheimer’s sjukdom.

Samhällsekonomiska aspekter på patienter med smärtdiagnoser

Bakgrund
Kronisk och/eller långvarig smärta orsakar mycket lidande för patienter och stora kostnader för samhället. Framförallt patienter med terapiresistent smärta erbjuds ofta behandling med starka, långverkande opioider, men problem med biverkningar, utebliven effekt och risk för beroende gör att man ofta blir tvungen att avbryta behandlingen. Symposiet avser att beskriva kostnader och behandlingsmönster för patienter med diagnoser relaterade till kronisk smärta i klinisk praxis.

Metod
840 000 patienter med en diagnos relaterad till kronisk smärta mellan januari 2004 och november 2009 identifierades i Västra Götalandsregionen. Diagnoser och besök i öppen- och slutenvård från Vegaregistret kompletterades med förskrivningsdata från Socialstyrelsen och sjukskrivning och sjukbidrag från försäkringskassan.

Resultat
Varje patient kostade samhället 62 000 kronor år 2008, fördelat på öppenvård (21%), slutenvård (14%), läkemedelsförskrivningar (6%), och indirekta kostnader för produktionsbortfall pga sjukfrånvaro och sjukbidrag (59%). Patienter med en cancerdiagnos eller förskrivning av smärtläkemedel hade dubbelt så höga kostnader jämfört med övriga patienter.

16 257 patienter förskrevs en första stark långverkande opioid under 2007-2008, vanligast oxykodon (54%) följt av fentanyl (19%), buprenorfin (14%), och morfin (13%). 37% avbröt behandlingen efter första uthämtningen och efter tre år var 8% kvar på samma behandling. 80% av patienterna förskrevs parallellt med annat smärtläkemedel och 35% medicinerades med läkemedel som indikerade psykiatrisk komorbiditet (SSRI och/eller bensodiazepiner).

Slutsats
Samhällskostnaden för patienter med diagnoser relaterade till kronisk smärta kan extrapoleras till 300 miljarder per år för hela Sverige. Det faktum att de patienter som fått förskrivning av smärtläkemedel hade dubbelt så höga kostnader jämfört med de övriga tyder på att en betydande andel av kostnaderna är förorsakade av smärtan i sig.

Från klinisk praxis avseende förskrivning av starka opioider hos patienter med långvarig, icke tumörrelaterad smärta tyder på att gällande riktlinjer inte efterlevs.

Trots höga kostnader för samhället är omhändertagande och behandling av dessa patienter otillräckliga, vilket förorsakar ett onödigt lidande och utanförskap.