Smärta i samhället: en svensk epidemiologisk studie och dess implikationer

Bakgrund: Kronisk eller långvarig smärta innebär en stor börda för samhället både i form av stora kostnader och mycket lidande. Många patienter får inte adekvat behandling, delvis eftersom farmakologisk behandling ofta avbryts på grund av biverkningar, utebliven effekt och risk för beroende. Denna studie syftade till att beskriva kostnader och behandlingsmönster för patienter med diagnoser relaterade till kronisk smärta i klinisk praxis.

Metod: 840 000 patienter med en diagnos relaterad till kronisk smärta mellan januari 2004 och november 2009 identifierades i Västra Götalandsregionen. Diagnoser och besök i öppen- och slutenvård från Vegaregistret kompletterades med förskrivningsdata från socialsstyrelsen och sjukfrånvaro och förtidspension från försäkringskassan.

Resultat: Varje patient kostade samhället 62 000 kronor år 2008, därav 59% i indirekta kostnader pga sjukfrånvaro och förtidspension. Patienter med en förskrivning av smärtläkemedel hade dubbelt så höga kostnader som de utan. 16 257 patienter förskrevs en första stark långverkande opioid under 2007-2008, vanligast oxykodon (54%). 13 749 patienter förskrevs ett läkemedel med neuropatisk smärta som trolig indikation (NeuP), vanligast amitriptylin (40%). Av de som fortfarande hade kontakt med sjukvården efter tre år stod endast en femtedel kvar på respektive behandling. 35% av dem med en opioidförskrivning och 22% av dem med en NeuP-förskrivning hade samtidig behandling med SSRI eller benzodiazepiner.

Slutsats: Samhällskostnaden för patienter med diagnoser relaterade till kronisk smärta kan extrapoleras till 300 miljarder per år för hela Sverige. En okänd men troligen betydande andel av dessa kostnader är orsakade av smärta i sig. Behandlingsmönster från klinisk praxis visar att gällande riktlinjer inte efterlevs, och många patienter står troligen utan adekvat smärtbehandling.