Farmakologisk behandling vid orofacial smärta och bruxism

Smärta och funktionsstörningar i tuggmuskulaturen, käkleder och angränsande strukturer, temporomandibular disorders (TMDs) liksom tandpressning och tandgnissling (bruxism) är vanligt och kan orsaka stora problem och onödigt lidande för den drabbade. Syftet med avhandlingen var att undersöka olika aspekter på läkemedelsbehandlingar vid TMDs och bruxism. Kvinnliga patienter med tuggmuskelsmärta använder signifikant mer antidepressiv, lugnande och sömnmedicinering vid jämförelse med matchade kontrollpatienter från en allmäntandvårdsklinik.

Resultatet är i överensstämmelse med tidigare undersökningar vilka visat på en överrepresentation av depression ångest, oro, stress och sömnproblem hos patienter med TMDs (Studie I). Effekten av glukosaminsulfat i tablettform vid smärtsam käkledsartros jämfördes med placebotabletter. Symtomen minskade i båda grupperna men inte tillräckligt mycket i den aktiva gruppen för att kunna visa att glukosamin var signifikant bättre än placebo (Studie II). Dopaminagonisten pramipexol utvärderades hos patienter med uttalad sömn-bruxism med hjälp av polysomnografi och elektromyografi. Läkemedlet pramipexol används för att stimulerar dopaminreceptorerna i hjärnan vilka kan hjälpa till att kontrollera kroppens rörelser.

Sömn-bruxism minskade inte efter medicinering med pramipexol. Detta indikerar att dopaminsystemet troligtvis inte är involverat vid bruxism (Studie III). Botulinumtoxin-injektioner i tuggmuskulaturen jämfördes med placebo-injektioner hos personer med cerebral pares och bruxism. Ingen signifikant skillnad mellan botulinumtoxin-gruppen och placebo-gruppen i objektiva eller subjektiva mätvärden kunde registreras (Studie IV). Sammanfattningsvis visade de undersökta läkemedlen inte på någon effekt, varken vid TMDs eller bruxism.