SCS och angina pectoris

Patienter som lider av svår angina pectoris (kärlkramp) trots optimal behandling i form av konventionell farmakologisk behandling och som inte är tillgängliga för revaskularisering (bypass-operation, ballongvidgning) har behandlingsrefraktär angina pectoris. Denna patientgrupp är svårt handikappade av sin bröstsmärta, har nedsatt livskvalitet och hög sjukvårdskonsumtion.

Neuromodulationstekniker, transkutan elektrisk nerv stimulering (TENS) samt ryggmärgsstimulering (spinal cord stimulation, SCS) används sedan 1980-talet för symptomatisk behandling av refraktär angina pectoris och är i dag försthandsbehandling för patienter med refraktär angina pectoris. Det finns starka evidens för att SCS vid refraktär angina pectoris leder till symtomlindring i form av sänkt angina frekvens och sänkt konsumtion av kortverkande nitropreparat samt ökad arbetskapacitet (tid till angina, ökad gångsträcka). Mer än 80% av patienterna uppger god symtomlindring av behandlingen. Studier har även visat att SCS-behandling av refraktär angina pectoris leder till minskad sjukhusinläggning och höjd livskvalitet.

Ett flertal studier har visat att visat att symtomlindringen vid behandling av angina pectoris med SCS är sekundär till en antiischemisk effekt, troligen sekundärt till minskad syrgaskonsumtion i myokardiet (hjärtmuskeln). Gynnsam påverkan på autonom tonus, antingen sympatikusdämpande eller vaguslikande effekter, kan även vara bidragande faktorer till den antiischemiska effekten. Under senare år har resultat från djurstudier indikerat att SCS har en skyddande effekt vid inducerad hjärtinfarkt och hjärtsvikt i form av minskad myokardischemi, minskad hjärtinfarktstorlek, minskad förekomst av ventrikulära arytmier samt förbättrad vänsterkammarfunktion.

Långtidsstudier har visat att SCS är en säker behandlingsmetod utan negativa långtidseffekter på morbiditet eller mortalitet. Enligt hälsoekonomiska studier förefaller SCS-behandling vid refraktär angina pectoris vara kostnadseffektiv med ett nollresultat (break-even) efter ca 15-16 månader. Behandlingen är endast associerad med mindre komplikationer, framför allt av teknisk art.